Nytt år, nytt liv

Har aldrig tänkt att jag skulle skriva den här text så fort, men ‘life plays pranks on you’. För den som är mer uppmärksamt runt sociala medier (Instagram), vet du att jag var tvungen att sluta på Enskedeparkens Bageri i början av februari. Ett besked som kom oväntat, utan varning, och som var riktigt tråkigt helt enkelt. De som har följt mig och besökt vet att jag har lagt min själ där. Trotts flera misstag och hinder, är jag nöjd och står för vad jag fick fram där och vad jag har lärt mig på egen hand. En del problem på brödfronten (för referens bakade jag bara det ljusa brödet) men steg för steg började jag hitta vägen till ett riktigt bra bröd. Har bakat handkavlade croissant och pain au chocolat som jag hade aldrig i mitt blötta drömmar tänkte jag kunde baka. Riktigt fint att kunna få till dem när jag handkavlade allt. Också väldig nöjd på kakfronten, jag som i princip hade en ganska stor ointresse för småkakor blev jag istället väldig förtjust i dem (#kakdrottningpaulo) och får tacka Jan Hedh för hans 277 sorters kakor – man kan säga vad man vill om honom men den boken är väldig bra om man gillar klassiska saker.

Den där utveckling som jag kände på mig kom till ett abrupt stopp. Som ni förstår, hade jag några orosfyllda dagar i de veckor efter beskedet men till slut trädde fram den klassiska portugisisk dykte ”Há males que vêm por bem.”. Översatt betyder den något som ”Finns dåliga grejer som händer av en bra anledning”. Jag har fått jobb på ett bageri som har alltid varit ett av mina drömbagerier att jobba på. Skojar inte! Det är sant! De som känner mig personligen vet att jag har ofta upprepade följande mening ”Fan vad kul det vore att jobba på Petrus.” och det är där jag jobbar nu.

Jag kunde inte vara mer tacksam till Petrus gänget för det förtroende de visar för mig. Att vara uppskattat är en fantastisk känsla. Kanske de ser hur mina ögon öppnas upp när jag ser ett fint bröd komma från ugnen eller när jag stöter/viker en deg och kan inte sluta le med tanken i huvudet: ”Fan, vilken fin deg.”  (Jag vet, jag svär en del. Det är inte fint. Förlåt.). Finns få ord att beskriva hur sjukt stolt jag är för att vara en del av gänget nu. Känns som ‘the sky is limit’ hos oss. På den kort tid jag har jobbat där ser jag hur vi pushar oss kontinuerlig  att göra bättre, att ifrågasätta varför vi gör en viss saker så och inte så, att komma på nya saker och att helt enkelt baka de bästa och godaste grejer man kan tänka sig. Att toppa allt det här är arbetsmiljön och stämning mellan alla helt otroligt. Jag har jobbat nu några veckor men det känns som jag har alltid jobbat där, jag trivs så bra med de människor som jag träffar och jobbar med varje dag.

Jag fick ett riktigt drömjobb. Jag har hittat hem. Som de säger: ”há males que vêm por bem”.

P.S: Den suddiga i bilden är ingen pizza utan frukostbricka. Vi äter frukost varje dag i stenugnsrummet. Kanske ni ser oss. Säg hej.

Ge aldrig upp!

Trotts motstånd från flera håll i bageribranschen nu kan jag egentligen säga att jag ska bli bagare. Idag blev det officiellt att jag blir en av degpojkarna på Enskedeparkens Bageri. Jag känner mig så stolt att vara en del av den här projekt/bageri/kafé/magiskt ställe.

Den annan degpojke och ägare är Jarl som jag träffade i mars 2011 på en brödkurs med Sébastien (fina bilder från den tiden finns här). Vi snackade lite under kursen och Jarl skjutsade mig hem och vi hann snacka mer om vårt brödintresse, framtidens planer – jag nämnde vaguely att jag kanske ville bli bagare på fulltid – , osv. osv. Dock då visste jag inte att Jarl hade planer att öppna ett eget bageri. Vi bytt kontakt med anledning att ”kanske vi behöver varandra någon dag framöver” och sa hej då!  Man kalla det öde eller vad det nu är… men den dagen kom nästan fyra års sedan! Tack vare Séb som skrev om mitt problem på hans blogg, fick Charlotte (Jarls fru och ägaren också) kontakt med mig och vi träffades så de kunde berätta lite mer av deras planer för bageriet och kafé. Jag blev kär i hela projektet, i bagarehuset och i hela omgivning (kolonilotter, engelskträdgård, ridstall). Hur många gånger i livet får man vara med från början i ett bageri som byggs i ett hus från 1700-tal (huset i bilden)? Inte så ofta!

Trotts att det blev officiellt idag, har jag varit på bageriet de senaste veckorna och hjälpt med renovering: båda målat och kaklade, bar inne en stenugn från Svebah Dahlen (DC4-2 för de nyfikna) och nu på fredag kommer degblandare bäras inne och kylrum byggas på plats, bakbord ska fixas inom ett par dagar och sakta men säkert går vi framåt. Vi hoppas kunna börja provbaka nästa vecka och öppna den 25:e nov, så håll tummarna för oss och häng med på resan via Instagram @enskedeparkensbageri!

Varför inte starta SBI?

Jag har twittrat lite med Martin Lundell, VD för Sveriges Bagare och Konditorer, angående det utbildningsproblemet som jag upplever. Båda han och branschen verkar hålla med mig att problemet finns och det kommer att bli även större och t.o.m. leda till någon sorts ”brödkris” i landet, dvs. för få bagare. Här kan du höra hans och branschens åsikt. Mycket fint att branschen vill att flera ska bli bagare men varför luta sig tillbaka och vänta på att regeringen ska göra något? Mitt förslag är att visa regeringen fingret och skapa en bra alternativ privatutbildning! Skapa SBI – Stockholms* Baking Institute!

Ni får ursäkt min anglicism men SBI är en direkt referens till SFBI – San Francisco Baking Insitute. SFBI är enligt många bagare en av de bästa skolor i världen när det gäller just bröd. Att USA’s västkusten har så spännande bagerier och så bra bagare, att USAs bagarelandslaget kom 2:a i Coupe du Monde 2012 är till en del merit av just SFBI. SFBI är en privatinstitution skapade av en visionär som heter Michel Suas. Han skapade en utbildningscentrum som lyckades förena bagare, mjölnare, odlare och konditorer med en enda syfte – erbjuda den bästa utbildning money can buy! Stryk gärna under money för att det kan kosta upp till 150 000 kr att gå en komplett utbildning hos SFBI, men om folk får utbildning i värdsklass vad är problemet med detta?

Ni hörde ju Martin i videon, vi har bästa bagarelandslaget i Europa och vi har 3:e bästa konditorilandslaget i Europa! Tänk att skapa en skola vart dessa människor fick undervisa framtidens bagare- och konditorelit. Tänk bara en skola med lärare såsom Johan Sörberg, Jan Hedh, Håkan Johansson, Moa Brink, Mattias Wallmark, Sébastien Boudet, Daniel Roos, Mattias Ljungberg, Johan Sandelin, osv. Vi har duktiga mjölnare och odlare i Norden som håller på att jobba med gamla sädeslag (visste ni t.ex. att i NY har de börjat odla Ölandsvete och att Tartine i San Francisco håller på att baka med det?). Tänk att ha en sådan skola var alla dessa människor förenas! Tänk att använda vinsten i skolan att investera i våra landslag, ge de bättre träningslokaler och betala dem under träning (tror de gör ju detta gratis idag). Eller varför inte använda vinsten att skapa stipendier för vidareutbildning av våra duktiga bagare och konditorer? Eller stipendium för att starta nya hantverksbagerier? Glöm inte dina kära hemmabagare dock! Erbjud också korta kurser!

Alltså kalla mig en drömare men jag bara jizz in my pants med tanken av att ha en sådan skola i Sverige. Vi kan ha en utbildning i världsklass, bli Europas SFBI, attrahera talang och sist men inte minst blir (även mer) en referens i bagare och konditorvärlden. Vi behöver bara strunta att regeringen ska lösa problemet och istället fokusera på att erbjuda en alternativ. Vem får tag i detta? Carl Jan, vill du inte ta tag i det här och göra samma sak som du gjorde med Restauranghögskola fast i brödvärlden (fast erbjud inte bara 12 platser per år, tack!)?

Jag vet att i Sverige är lite tabu att snacka om privatutbildning, staten ska ju fixa det… men kom igen! Peace och pussar.

* Eller någon annan stad, t.ex. ligger bästa Restaurangshögkolan ju i Grythyttan. Eller varför inte låta S stå för Sweden